Referenser enligt Oxford

Var sätts fotnoterna?

När du avser att ange en källa för ett helt stycke sätter du fotnoten direkt efter det stycket:

När du avser att ange källa för en mening sätts fotnoten omedelbart efter meningen, utan mellanslag mellan punkt och not:

Syftar fotnoten på ett enskilt ord, t.ex. ett begrepp, sätts noten direkt efter ordet:

Hänvisning till författning eller fördrag görs normalt i löpande text och inte i fotnoter.

Första gången en författning omnämns bör hela beteckningen och det ursprungliga SFS-numret anges.

Vid senare hänvisningar till samma lagtext behövs inte SFS-nummer anges. Man kan istället använda förkortningar eller en kortare variant av namnet.

Vid hänvisningar till balkar och grundlagar kan man använda förkortningen utan SFS-nummer redan första gången, t.ex. RF, RB osv.

Vid första omnämnandet av EU-fördrag skrivs fördragens hela titlar ut. Vid omnämnande därefter skrivs endast förkortningen ut, t.ex. FEU.

Namn på lagar och andra författningar skrivs med liten begynnelsebokstav:

Även namn eller beteckningar på EU:s grundfördrag, förordningar, direktiv, beslut inleds med liten bokstav:

Däremot, om titeln inleds med ett egennamn får den stor begynnelsebokstav:

Sidhänvisningar anges normalt när vi refererar och alltid när vi citerar. Det förekommer även hänvisningar utan sidangivelse. I det senare fallet betyder det alltid att man hänvisar till hela verket.

Om hänvisningen avser fler än en sida i texten, kan förkortningarna ”f.” användas, vilket betyder två efter varandra följande sidor. Alternativt skriver du ut sidorna:

Om hänvisningen gäller flera efter varandra följande sidor används förkortningen ”ff.” (flera följande sidor).

Några förkortningar som är vanliga i källhänvisningar:

• a.a. – anfört arbete. Det används när samma källa (bok eller artikel) åberopats i föregående källhänvisning.
• a.a. s. – är en förkortning för “Anfört arbete sidan”.
• ed. – editor, redaktör på svenska förkortas red.
• et al. – med flera, förkortas även m.fl.
• f. – fortsättning nästa sida (avser att även efterföljande sida är aktuell)
• ff. – fortsättning på efterföljande sidor (max fem)
• fig. – figur.
• rev. – reviderad, ändrad.
• s. – sida, sidor.
• u.å. – utan år (används om årtal på utgåvan saknas).

I källhänvisningen till offentligt tryck skriver du vad det är för material (Prop. = proposition, SOU = Statens offentliga utredningar, Ds = Departementsserien, Dir. = Kommittédirektiv, Skr. = Skrivelser, Bet. = Betänkanden etc.) och nummer samt eventuell sidhänvisning

När du vill hänvisa till en specifik sida i ett rättsfall, skriv då i fotnoten t.ex.:

Kategorin litteratur omfattar publikationer i form av böcker, tidskriftsartiklar, antologier (festskrifter), lagkommentarer m.m. helst med juridisk inriktning. Hänvisningar till litteratur i en fotnot kan anges som fullständig eller förkortad referens.

Första gången en källa anges i texten kan den skrivas som en fullständig referens. När du i fortsättningen refererar till samma källa i din text ska den vara i förkortad form.

För att undvika missförstånd i förkortade referenser tar man med så mycket information så att det inte råder något tvivel om vilken källa som avses.

En fullständig referens till en artikel kan se ut så här:

I förkortad form: 

En fullständig referens till en bok kan se ut så här:

I förkortad form

Norsteds juridik

En fullständig referens till en Norsteds juridik lagkommentar kan se ut så här:

I förkortad form:

Karnov och Lexino

En fullständig referens till en Karnov eller Lexino lagkommenatarkan se ut så här:

I förkortad form:

Förordning

Vid första hänvisningen anges fullständig titel och sidhänvisning:

Vid följande hänvisning till samma källa kan du ange en förkortad variant samt sidhänvisning:

EU-domstolen
Vid första hänvisningen anges fullständig titel och sidhänvisning:

Vid senare hänvisning till samma dokument kan du ange en förkortad variant av titeln samt sidhänvisning:

Europadomstolen